Brott och bestraffningar

I de flesta släkter finns någon eller några berättelser eller skrönor, som oftast avviker från sanningen om man börjar skrapa på ytan.
Då det gäller vår Gräsholmasläkt hade jag inte hört om någon sådan skröna. Alla var till synes skötsamma hemmansägare – en del var välbärgade, andra hade det lite sämre ställt.

Men efter ett tag fann jag tragiska uppgifter om landsförvisning, mord och halshuggning.
Varför fanns det inga skrönor om detta?
Ända sedan slutet på 1600-talet hade släkten levt i Traryds socken och framför allt i Gräsholma. Det måste ha varit väl känt i socknen. Och släkten var stor. Det var förmodligen så, att man medvetet lät bli att tala om det och efter två generationer var det bortglömt.

Landsförvisning av Ebbe Jönsson 1630

Släktrelation: Ebbe Jönsson (Ca 1590- ca 1638) var Emmas morfars farmors morfars farfar och Carl Gustafs farfars mormors farfars far

Så har berättas historien om Ebbe Jönsson, som först blir dömd till döden men sedan benådas och landsförvisas till Ingermanland (Sveriges Sibirien på 1600-talet).

Ebbe torde vara född ca 1590 i Kylhult, Traryd. Han gifter sig efter 1624 med Elin Nilsdotter som är änka efter krigsprästen Johannes Laurentii . Troligen dör Elin ca 1635 och Ebbe ca 1637. I början av 1620-talet kommer Ebbe hem från krigståg och blir länsman. Ebbe och svågern Nils råkar i en mängd stridigheter. Men det visar sig ganska snart, att Ebbe varit ohederlig mot sina grannar och det allmänna. Han hade tagit för mycket betalt av postbonden i Traryd. Han hade köpt oxar och lovat säljaren slippa betala boskapspenningar för dessa. Vid ett äktenskapsbrott mellan trolovade hade han tagit för låga böter. Han hade tvingat en dansk krämare, som saknade pass, att sälja till sig 26 alnar lärft för 10 daler och själv sålt 17 alnar av lärften för 29 daler. Han hade konfiskerat en tunna sill, som hustrun till en för sexualbrott till Danmark rymd man hämtat där och sedan sökt sälja. Ebbe hade själv sålt sillen och ej redovisat inkomsterna. Anklagelserna mot Ebbe var så grava, att de skickades till ståthållaren, som remitterade dem till hovrätten. Men häradsrätten fick målet åter. Då satt en adelsman Nils Sjöblad som domhavande. Då Ebbe hörde domen, förlorade han fattningen och i ett vredesutbrott tog han heder och ära av domare och nämnd. Han kallade Lars i Alandsköp för horkarl och häradsförrädare. Han sade, att Jöns Jeppsson i Horn borde hänga i galgen i stället för att sitta i rätten. Han kallade Lasse i Broddalt för landsförrädare, därför att han fått skattefrihet på sin gård. Nils Sjöblad och de tre nämndemännen krävde då, att Ebbe skulle taga tillbaka, vad han sagt. Denne förklarade då, att han hellre ville mista livet än göra detta. Han dömdes då till döden. Ingen av de närvarande ville göra förbön för honom. Ebbe kallade allmogen hundar och tjuvar. Då målet än en gång blev återförvisat, okvädade Ebbe rätten och yrkade, att Nils Sjöblad skulle äta upp sin dom. Hovrätten landsförvisade Ebbe till Ingermanland, (se karta här) som ju tillhörde Sverige. År 1630 lämnade Ebbe landet. Ebbes hustru Elin förordnades då till gästgiverska i Kylhult.

Ebbe kommer tillbaka 1635. Han hade fått kunglig nåd mot att han skulle hålla sig lugn. Hustrun är sannolikt död, ty svågern Nils Persson är nu gästgivare. Ebbe är emellertid en bruten man och dör kort därefter.

Källa: Valter Elgeskog ur "En bok om Traryd- Hinneryd" sid 169. Delar av detta finns i Sunnebo Häradsrätt januari 1630 sid 2-3.

Mordet på Udde Andersson och tärningskast som avgjorde straffet

Släktrelation: Udde Andersson (1716-1754) var bror med Sven Simonssons morfar. Sven Simonsson var morfars farfar till Emma och farfars far till Carl Gustaf.

Udde Andersson och hans fru Ingjerd Arfvedsdotter boddel i Snörsjö by i Traryd. De fick fyra barn, men tre dog i späd ålder.

Udde hade dessutom en son utom äktenskapet. I Födelseboken står, att 'Moder var Berta Jonsdotter Östman (Qvinfolket) från Snöresjö'

1853 den 18 aug. kom Udde i bråk men sina grannar Erland Ingemarsson och Botil, förmodligen om pengar. Botil slog till Udde med ett vedträ så att han svimmade. Därefter dräpte Erland honom med en gärdsgårdsstör.

Aug 25 Fadren Udde Andersson ihjälslagen af Er-

land Ingemarsson och hans hustru Botil 38 år 4 mån

i Snöresjö den 18 Augusti om söndag af-

ton i mörkningen

Båda dömdes till döden, men rätten ansåg att bara en av makarna skulle avrättas. Tärningskast fick avgöra. Botil förlorade och halshöggs i Ljungby. Erland fick 40 par piskspö. Ljungby dödbok från 1754 innehåller en kort anteckning om detta:

Febr 5 Aflifvades Botild från Snörsiö från Traheryds socken

begådt dråp

I Traryd Vigselbok från 1728 då Erland och Ingierd vigdes har prästen senare kompletterat med:kompletterat

30 dec Vigde dr Erland Ingemarsson och pig botil

i Snöresjö utan Crona. Botil blev halshuggen

i Ljungby år 1755 d 5 feb för att hon var med att slå ihjäl

Udde Andersson i Snöresjö

Maj 29 död Enkan Ingjerd Arvidsdoter fr Snörsjö med en grep 54år 2 m 18d

Juni 9 begr stungen i ögat af dr. Jon Erlandsson och död

Det framgår inte om detta var ett dråp eller en olyckshändelse. Men eftersom Jon Erlandsson lever till 1799 var det nog en olycka.

Rånmordet i Traryd 1842

Släktrelationer: Gärningsmannen var Emmas farfars bror och offret var kusinbarn till gärningsmannen. Se bild här.

Detta var en familjetragedi där offer och gärningsman var nära släkt. Och mordet var förmodligen orsakat av ett missförstånd.

En kort sammanfattning är, att sjöartilleristen Johannes Svensson Färm hade haft tjänst i Karlskrona i tre år och under den tiden hade han inte varit hemma i Traryd någon gång. Han tecknade ett nytt tre-årskontrakt och fick några veckors permission för att kunna besöka familjen (fru och fyra barn). På väg tillbaka - han går de 16 milen - mötte han en kamrat från Karlskrona som sade att Johannes tjänst blivit tillsatt av någon annan. Johannes vände därför hemåt igen och på hemvägen träffade han 16-årige Jonas Svensson, en kusinson som han kände väl. Jonas var på hemväg från gårdfarihandel-resa. Resan hade varit framgångsrik och Jonas hade därför en del pengar. Det hade däremot inte Johannes, som just hade just blivit av med sin tjänst som soldat och var säkert deprimerad över detta. I sin förtvivlan slog han ihjäl Jonas, tog hans pengar och gick hem. Båda hade setts tillsammans och då man hittade Jonas gick misstankarna omedelbart till Johannes. Han blev häktad, nekade först men erkände snart. Han blev dömd till döden genom halshuggning och efter några överklaganden avrättades han den 27 mars 1844 i Ljungby. Det var den sista avrättningen i Ljungby och Sunnerbo härad.

I Kvinhultskogen, Traryd, finns utmed den gamla vägen (nu skogsväg) från Mjäryd/Kvinhult mot Göteryd ett träkors, som sattes upp av Strömsnäsbruks hembygds-och turisttrafikförening till minne av mordet. Länge var det vid mordplatsen vad som kallades offerkast. Alla som gick förbi skulle lägga en kvist där och det blev en kulle av detta. Där är minneskorset placerat och ännu lägger skogsvandrare kvistar där.

På korset finns en plåttavla med texten:

Här rånmördades gårdfariehandlanden

16-årige Jonas Svensson från Klint

5 maj 1842

Kartan som visar vilken väg Johannes gick från hemmet till Karlskrona finns här

I min släktforskning har jag försökt ta reda på mera om denna tragedi. En del av detta är sammanfattat i kapitlet 'Avrättningen av Johannes Färm Svensson 1844...' här nedan. Jag har också sökt i arkiven för att hitta information om varför hans tjänst blev besatt av någon annan. Men går inte att hitta. Snarare tvärtom - Johannes Färm var väntad i Karlskrona. Så allt verkar beror på ett tragiskt missförstånd med katastrofala följder.

Avrättningen av Johannes Svensson Färm 1844 - och hur gick det för familjen

27 Gifte Afsk. Sjö-artilleristen Johannes Svensson Färm 41 år 9 mån 15 dag För mord o rån

aflifvad i Ljungby

Brott, brottsoffer och straff

Landsförvisning av Ebbe Jönsson 1630

Mordet på Udde Andersson och tärningskast som avgjorde straffet

Rånmordet i Traryd 1842

Avrättningen av Johannes Svensson Färm 1844 - och hur gick det för familjen